Tesermatten

Stor-Baffen myser i solen:


Dagens kram går till gänget på Målda som mist sin stora fina Zorro idag :(

Ska fjäska lite för Pellipuen med några djurbilder! Först ett par på Kung Baffi när han tronar på sängen och blubbar luft-bas:


Och här kommer två på senaste tillskottet på Målda - dom fina bilderna har Helén skickat!

Ena stunden känns det rätt OK. Jag är fullt medveten om att Rosie är borta, saknar henne men konstaterar nyktert att hon haft ett långt bra liv som hon fick sluta med värdighet innan hon hann lida alltför mycket av sina ålderskrämpor. Och att det bara är naturens gång att de gamla får somna in osv. Sen helt plötsligt kommer jag på mig själv med att gå och önska att det bara är en ond dröm eller att jag inbillat mig allt, och att jag ska vända mig om och det ska sitta en liten grå figur där och säga "kwek". Det var hennes speciella läte, hon lät för det mesta mer som en and än en katt! Nyss gick jag till och med in i köket och kollade in i matsalen för att se om hon skulle sitta där under bordet och titta, vilket hon givetvis inte gjorde och som jag mycket väl visste att hon inte skulle göra.

Ibland önskar jag att man kunde vrida tillbaka tiden till den period när hon var ung och frisk, men sånt går ju inte. Och i övrigt önskar jag absolut inte tillbaka mitt liv som det var då. Ibland tänker jag att jag skulle låtit henne vara kvar över påsk så vi fått njuta lite mer tillsammans. Givetvis en dålig idé eftersom hon antagligen inte alls kunnat njuta med en bak som var helt nerkletad med en blandning av urin och kattsand. Och hon hade troligen bara blivit sämre med tanke på hur mycket hon verkade tackla av bara de senaste dagarna. Dessutom tror jag att vi som är kvar behöver dessa lediga dagar för att hämta oss och vänja oss vid tanken på att hon är borta.

Men jag önskar så att hon orkat hänga i ett tag till så hon hade fått njuta av våren. Det var alltid hennes favorttid på året. När de första solstrålarna letade sig in brukade hon ligga på mattan i matsalen eller på överkastet på sängen och gotta sig i värmen. Men en sak hann hon iaf med i år och det är jag väldigt glad för nu: förra helgen när vi satt på balkongen och njöt av värmen för första gången i år stack hon ut huvet genom den öppna dörren och stog där och njöt i solen och blinkade i det starka ljuset. Eller "binkade", som vi brukade göra till varann jag och Rosie som en hälsning i samförstånd.

När nu ska jag inte grotta mer i det som kunnat vara, utan nästa gång jag skriver nåt om Rosie ska jag berätta om några roliga episoder vi haft tillsammans. För hon var ju en underbar liten individ som lämnat massor av mysiga och glada minnen efter sig!

Nu har det gått ett dygn sen Rosie gick bort. Det går rätt bra även om hon är mycket saknad. Ser hennes lilla ansikte med de stora ögona framför mig så fort jag blundar. Annars pågår storstädning här. Igår var det rengöring av golv samt tvätt av sovunderlägg, handdukar, trasor etc. Idag är det lätt vattenborstning av alla mattor (dom ska lämnas in på riktig mattvätt så småningom) samt toastädning. Känns skönt att få allting rent. Ibland får jag lite dåligt samvete - känns som jag försöker städa ut alla rester av Rosie. Vilket givetvis inte är fallet, helst skulle jag ha så mycket som möjligt av henne kvar, kan bli lite lyrisk när jag hittar små spår av henne som t.ex. hårtussar i hennes borste o dyl. Vad jag däremot inte vill ha kvar är hennes kiss, som hon släppte lite överallt de sista dagarna när inkontinensen slog till som värst, därav den stora rengöringen.

Med Rosie borta och Candy tillfälligt utlokaliserad till Bynn så funderar jag lite på om Baffi nu, som enda kvarvarande fyrfota, riskerar att överösas med kärlek från min sida. Vilken han iofs är förtjänt av, har tyvärr inte kunnat ägna så mycket tid åt honom som han önskar nu när Rosie varit krasslig. Så idag har jag t.ex. friserat honom; en kärlekshandling från min sida. Dock inte lika uppskattat av honom själv, även om han tycker det är jätteskönt efteråt när stora kalufsen är ansad!

Här tronar kung Baffi på en av sina favoritstolar. Han har av nån anledning svårt för att fastna och bli bra på kort!

Nu har lilla Rosie flyttat till katthimlen. Saknar henne så mycket. Men nu slipper hon besväras av sina stela ben och nerkissade bak. Kanske får hon träffa syster Snövit igen och kan galoppera omkring och jaga skinnmöss som förr i tiden. Och om det finns en katthimmel så finns det säkert gott om ost, filmjölk och kokt fisk också!

Tack min lilla Ros för allt. Vart du än är så kommer du alltid att vara hos mig på ett eller annat sätt...

Nu har den kommit - den hemska dagen som jag fasat för de senaste 14½ åren. Den dag då jag ska ta farväl av min lilla Ros. Hon har varit stel i baken och gått lite dåligt några år nu men ändå kunnat leva ett ganska normalt liv. Men nån gång förra året började hon få allt mer problem med att gå på lådan och började göra både 1a och 2a ute på golvet. För en månad sen fick hon dessutom en infektion. Mot den fick hon medicin och verkade lite bättre ett tag. Men nu de senaste dagarna har hon fått alltmer problem med inkontinensen och igår upptäckte jag att hon inte ens kan kissa ordentligt, utan allt rinner ner på benen och hon klarar inte att hålla sig ren. Och det är ju så viktigt för en katt att vara ren.

Har tvekat lite hur jag skulle göra och hur länge jag skulle våga ha henne kvar eftersom hon fortfarande är matfrisk och ser fräsch ut i övrigt. Men det senaste dagarna, när hon inte längre kan hålla sig ren, tycker jag mig ana att även den delen har gått ner lite. Så det är nog skönast för henne själv om hon får somna in innan det blir värre. Och jag antar att hon lider mycket av att inte kunna hålla sig fräsch och fin. Hon har ju alltid varit en sån pippinett och prydlig liten dam min lilla RosPussa.

Så om en timme bär det av till de snälla tjejerna borta på Annalysen som hjälpt oss så många gånger när katterna varit dåliga. Rosie ska få ett värdigt slut. Vill inte komma hem och hitta henne liggande i sin egen urin eller nåt liknande som skulle kunna hända om hon snabbt blir sämre och benen inte längre bär. Det känns hemskt att ta iväg henne, men som sagt, det är bäst för henne själv. Och hon har haft ett långt liv med massor av kärlek och god mat!

Känns så tomt att inte ha henne här. Men hon har ju det så bra där uppe. Och katterna njuter! Här är några bilder jag tog på henne i morse innan dom åkte - nybadad, vit och JÄTTESÖT!


F.ö. kattvaktar jag grannens lilla Linus. Han blir mer och mer framåt för varje gång jag är där!

Candy tyckte mycket om sin nya t-tröja som jag köpte i Stockholm. Den var mjuk o skön och hon verkade inte känna sig besvärad av den, utan sprang glatt på i full fart runt hela kvarteret!

Idag kom mina föräldrar hit med Candy. Var sååååå roligt att träffa henne igen!


Här är en, tyvärr lite suddig, bild på fina Rosie när hon ligger och myser i nya kartong-huset:

Idag fyller min älskade lilla Candy 1 år! Bara så tråkigt att hon inte får fira sin födelsedag hemma. Men vi har iaf pratat i telefon idag. Och om drygt en vecka är hon hemma igen :)

Nu har jag varit iväg och vaccinerat min stora fina kille Baffi. Man behöver bara göra det varannat år nu tack och lov. Vi får hoppas han inte blir dålig av vaccinationen som han blev för några år sen. Men det har bara hänt efter en av de ca 10 gånger han har vaccinerats, så det borde gå bra.


Lilla fröken Ros får vänta på sin tur ett tag. Tänkte boka in ett riktigt vet-besök för henne snart, så dom kan kolla hennes hälsa lite bättre och få påfyllning av hennes medicin som hon äter för sina stela leder. Fast i morse var det riktig fart på henne, fick se hur hon kom galopperande genom hallen, det händer inte så ofta nu för tiden. Tror båda katterna njuter av att Candy är bortrest på sportlov :)


Som vanligt när man går på drop in blir man lika förvånad över hur vissa människor har mage att komma med så många djur så man behöver vara inne hos veterinären nästan en halvtimme. Jag tycker det känns lite fräckt att på egen hand lägga beslag på en fjärdedel av den totala tiden vet finns på plats, när det är minst 20 pers/djur som ska dela på denna tid. Förstår inte riktigt vad dom gör - tjejen före mig hade minst 4 katter men var klar på mindre än 10 minuter. Men nån gång när jag fråga vet var det tydligen nån uppfödare som hade haft en hel kull med sig för att skaffa intyg, och det tar förstås betydligt längre tid än en vanlig vaccinering eller koll av nån mindre åkomma, vilket är vad jag tycker en drop-in ska vara till för. Rekordet var nog en gång när nån tog med sig en katt in för nån typ av operation så dom var tvungen att söva. Och vad jag förstod var det ingen akut olyckshändelse, utan nåt planerat.

Idag har min underbara papps kommit hit. Han ska hämta hem Candy till Bynn eftersom dagmatte fått ont i armen och inte kan ha henne på ett tag. Åh jag kommer att sakna henne så mycket. Men får trösta mig med att hon har det så himla mysigt på Bynn :)



Så här såg Candy ut i söndags när vi var ut på vinterpromenad med henne.